insanebloggbrothers

Nu har Linkan lämnat stugan i Bondi, med pompa och ståt, tråkigt som fan. Det är en jobbig jävla flygning, hoppas den flöt på.

Innan han åkte hann Lina, Linkan och jag ha ett möte med våran hyresvärd (mäklare) Steven...

Steven har under våran tid här utmärkt sig som en helt omöjlig människa. Han har lovat att fixa saker som spis, persienner och annat som varit sönder i våran lägenhet. När inget hänt har vi ringt och ringt till förbannelse. När vi till slut fått tag i Steven har han bara sagt: -mmmm can I call you in 2h, im in my car (han är alltid i bilen, gärna i tunlar).....Skit samma, jag kan inte ens skriva om hur störd han är. 

Hur som helt har han varit minst sagt svår att ha att göra med. Vi kom till mötet med Steven för att säga upp vårat kontrakt med RUN Property där vi skrivit på för 12månader. Jag blev först lite rädd när jag såg honom, visste inte vad jag skulle vänta mig... skulle han va bitter för att vi helt plöttsligt ville säga upp kontraktet, eller kanske ångerfull över att inte ringt tillbaka till oss på 2,5 månad? Inget av det visade det emellertid sig... Han va bara så jävla skön, mer "chillad" kille får man leta efter! Han e ju cheriffen i stan..med ett par shadade Prada brillor, bara glider han fram till oss och slaffsar ner lite olika siffror på ett papper och förklarar att, så här mycket kostar det att bryta kontraktet....

Lina, Linkan och jag såg ut så här: ?,?,?.  

Vi protesterade och frågade varför han aldrig ringt tillbaka till oss, då sade han bara:

Jag kan inte svara på alla samtal, det skulle inte funka!

Du kan väll ringa tillbaka en gång, sade lina?

Ja kanske det....

Det hela slutade med att han drog ett långt streck under alla siffror och satte en 2a under. Lets devide it in 2! 

Vi fick 50%?

Slogan:

RUN PROPERTY, The way property swas ment to run!